Stort tack till artisterna: Johan Jonzon, Levina Storåkern, Lovisa Hagström, Gunnar Källström, Maria Lindström och Pär Sörman, för en fantastisk fin kväll.
Kvällens konferencier Kristin Svensson hälsade publik och artister välkomna och berättade lite om kvällens innehåll.
Först ut var Johan som sjöng Amerikanska folksånger han översatt till svenska och han fångade publiken från första ackordet med hans akustiska gitarrspel som både var mjukt och kraftfullt och skapade en fin bakgrund till hans lugna fina stämma.
Sen intog Levina scenen och hennes unika stil med en kombination av lite lågmält starka texter, samt en röst som inte bara var vacker, utan bar en äkthet som gjorde att man kände varje ord hon sjöng (till eget komp på Kantele).
Efter Levina blev det lite allsång med Kristin Svensson, Anders Ramberg och Johan och en bensträckare (paus) med förtäring.
Först ut i andra akten kom Lovisa Hagström och med sin karismatiska personlighet skapade hon en stämning där vi drogs in i hennes värld, med både allvar och lite humor. Hon bjöd också in publiken att sjunga med i en av visorna och de var inte sena att hänga på.
Efter Lovisa tog Anders, Kristin, Johan och Lovisa ytterligare en allsång, det blev Gunnar Källströms visa ”Hugg i”
Därefter var det dags för Gunnar och han bjöd på sina näst bästa visor (De bästa har ännu ej gjorts), det var vardagsnära, både lustiga och kärva vändningar men det fanns också vemod och vanmakt och tröst i visorna vi fick höra.
I kvällens andra paus blev det lite kaffe och publiken kunde titta närmre på våra två utställare i foajén, Agneta Eriksson på Mariestads Musikarkiv samt Håkan Anderssons hantverk som säljs till stöd för Alzheimerfonden.
Maria Lindström inledde tredje akten. Med en scennärvaro som är varm och inbjudande, lyckades hon få en relation till publiken genom sin äkthet och ärlighet och sina personliga låtar och gitarrspel, som sätter ord på känslor många kan relatera till.
Pär Sörman avslutade festivalen och som han gjorde det. Vilka fina tolkningar han gjorde av Evert Taube, Dan Andersson och Mikael Wiehe. Med hans personliga berättelser och reflektioner kring låtarna bidrar han till att skapa en atmosfär av gemenskap och delaktighet, där både glädje och sorg får ta plats och detta med ett sparsamt komp på gitarr, concertina.
Åter ett stort tack till artisterna som bjöd på en bred musikalisk kväll, där publiken tackade med långa, varma applåder.
Kvällen avslutades med alla artister på scen som tillsammans med publiken sjöng ”I natt jag drömde”
