Visfestivalen, fr o m i år Skaraborgs Musikfestival, verkar ha tjänat på namnbytet eller var det den extra satsningen på marknadsföring via sociala medier som visade sig framgångsrik. Troligen en kombination av detta och det starka artistuppbådet. Som mest fanns ca 180 uppskattande åhörare i salongen, i det närmaste fullsatt. Under hemmasonen Bonni Ponténs framträdande var inslaget av yngre i publiken påtagligt. Många i publiken uttryckte spontant sin stora uppskattning av de medverkande artisterna. Det gäller alla från inledande Matilda Magnusson till avslutande Christina Kjellson. Om Thorbjörnius Arro Förberger sa några: – Hur hinner karln med att sjunga all text i detta tempo och med så tydlig diktion? Johannes Antreski med fiospelande kompisen Adam Szekely var en ny och angenäm bekantskap med sina visor från Malmös horisont. Katarina Mazetti gjorde ett något splittrat men mycket roligt och charmigt framträdande som resulterade i långa applåder. Ola Aurells långa och taniga uppenbarelse är rolig i sig men det är hans bisarra, roliga och makabra visor som slår an. Claes Pihl är ingen ny bekantskap utan en i vissammanhang driven låtskrivare och berättare. Hemmasonen Bonni Pontén gjorde solodebut på festivalen och visade att hans sånger klarar sig bra även utanför bandet Asta Kask. Nestorn ibland kvällens visartister, Christina Kjellsson, avslutade med ett knippe mer allvarliga visor med glesbygden, livet och döden som röd tråd. Men ”Var kommer alla vackra människor ifrån” smög sig ändå in som extranummer.
Inledare var traditionellt medlemmar ur Visans Vänner Skaraborg i form av Skaraborgsbandet (Anders Ramberg, Gunnar Törngren, Harald Nyman, Maria och Roland Tiger). Håkan Hultin var som vanligt conferencier och samordnare för festivalen.
Foton: Anas Alkharat
