Under tisdagskvällen 24-11-06 samlades ett 40-tal visvänner och andra intresserade i ABFs lokal vid gamla torget i Mariestad. Vi var där för att höra musikanten och vissångaren Jan-Olof Andersson berätta om sitt liv och sin musikaliska väg. Jan-Olof tog oss med på en resa från barndomens Tidan, genom en karriär i Stockholm och slutligen tillbaka till Skaraborg.
Kvällen började med en dikt och slutade med en visa. Med glimten i ögat och ett lätt raljerande över Skaraborgarens sätt läste Jan-Olof en höstdikt och skojade om Skaraborgaren som glatt förklarade att ôfsadrôp betyder att det droppar från ôfsa. Efter det läste han innantill från de första kapitlen i det som förhoppningsvis ska sluta som en bok. Han berättade om sitt barndoms Tidan och om uppväxten i Hennings klädaffär. Han berättade om musiker och handelsresande som passerade affären och hur de blev ett fönster ut i den stora världen. Historien gick vidare genom musiker som tagit sig tid att spela med en liten pojk med stort musikintresse, dansorkestrar och talangtävlingar.
Jan Olof fick sin första gitarr som 7-åring och nio år gammal debuterade han på Mariestads teater i Skaraborgstalangen 1963. Han hamnade så småningom på musikgymnasiet i Göteborg och sen tillslut på musikhögskolan i Stockholm.
I sitt yrkesliv har han arbetat som turnerande musiker, både ensam och tillsammans med körer och orkestrar. Han har arbetat som pedagog under kurser och som gästlärare på folkhögskolor och han har arbetat med uppsökande kultur inom skola, vård och omsorg. Han har även varit med och drivit på för att öka visans status.
Hela kvällen bjöd på skratt och stor igenkänningshumor när välkända Skaraborgsprofiler nämndes. Jan-Olof delade även med sig av sin stora visskatt och sjöng till allas förtjusning ett antal visor ur sin gedigna repertoar. Kvällen avslutades med Ruben Nilssons ”Den sanna sjömansvisan” framförd på Jan-Olofs självklara och briljanta sätt. Stort tack för att du kom till oss och berättade. Vi önskar dig stort lycka till med boken och ser fram emot att läsa den.
/ Kristin Svensson
